Igår skrev jag ett inlägg om att jag var tacksam över mina nya skor som höll mig torr om fötterna. Idag tänker jag skriva om samma skor, men som fick mig att slå halft ihjäl mig...
Med ett stort paket under armen tog jag bestämda steg mot Vintergatans entré från parkeringen. Jag håller ett stadigt grepp om paketet och håller mig till höger när jag närmar mig trappan, då jag ser en man på väg upp för trappan. Med min högra hand håller jag i ledstången och i vänster hand håller jag paketet. Jag tar några stadiga steg ner för trappen. Plötsligt råkar mannen jag möter i trappen fastna i mitt stora paket som jag bär. Paketet och min vänsta arm tar tvärstopp, samtidigt som mina skor, fötter och ben fortsätter glida ner för trappen. Jag försöker i panik greppa hårdare i ledstången med min högra arm... men fötterna forsätter att glida ner för trappstegen. Jag och hela mina kropp glider ner för trappen på rygg. Aj oj oj oj aj... Mörbultad och söndersträckt i armar, rygg och ben men med paketet fortfarande i ett stadigt grepp under vänster armen. Jag reser jag mig försiktigt upp. Smärtan i höger axel gör att den armen är orörbar och svanskottan gör så ont att jag helst av allt bara vill skrika. Mörbultad och med skrapsår på armar och rygg går jag och lämnar in paketet på ICA. Paketet som komiskt nog innehåll likadana skor som det jag har på fötterna, men i fel storlek. Funderar på att ta av mig skorna jag har på mig och skicka tillbaka även dem till Ellos, jag kan kan ju inte ha skor på fötterna som gör att jag åker rutschkana ner för trappor...
Nu kan man kanske tro att någon vänlig själ kom fram till mig och frågade hur det gick, att mannen som fastnade i mig stannade och hjälpte mig... Men ICKE! Folk tittade på mig med konstig blick och gick förbi.
Det har gått några timmar sedan halkolyckan, men smärtan i svanskotan gör mig smått handikappad. Axeln och armen kan jag röra, men jag undviker det... Japp, då var årets första halkolycka avklarad för min del!
Ska bli bättre på att skriva dagens höjdpunkt...igen.
Dagens höjdpunkt blir mina nya vinterkängor som jag invigde i dagens snöslask väder. Trots promenader i både djupa vattenpölar och blöta snöhögar, så höll de mina fötter torra! Tacksam att jag köpte dem!
Vaknade kl. 7.00 imorse, med ett leende på läpparna och full av energi. Det är så skönt att vakna på det sättet. Min energinivå ökade när jag en timme senare stoppade favoritmusiken i öronen och tog en promend runt broarna, energin ökade så pass mycket att jag utökade promenadrundan men nån kilometer. Hoppas jag är lika energifull imorgon!
Imorgon är en lite speciell dag. Jag ska för första gången i mitt vuxna liv besöka en läkare. Japp, det är sant. jag är 30 år och har aldrig besökt en läkare som vuxen. Sist jag var till en läkare var jag 14 år, alltså hela 16 år sedan. Hoppas jag kan få hjälp med mina magproblem nu :)
Det har gått nästan fem månader sedan jag fick sova under mitt täcke och på mina sköna kuddar. Hela sommaren, fram till nu har jag bott här och där, hos vänner och familj. Men igår kunde jag äntligen hämta MINA egna täcken och kuddar. Gissa om jag sov gott inatt?!
Jag är så Tacksam att jag omges av underbara vänner. Igår möblerade min vän Malin om hela sin lägenhet, bara för att jag skulle få ett eget rum som jag kan fylla med mina saker. Så fr.o.m nu hyr jag ett rum av Malin här i Skellefteå tills jag hittar en egen lägenhet. Det känns så fantastiskt att jag äntligen kan inreda mitt rum med mina saker, med mina tavlor, mina mattor och gardiner, med mina ljuslyktor. Det kommer kännas mer som hemma från och med nu och det känns skönt! Bara att få packa upp alla min kläder ur resväskan och lägga in allt i två stora garderober känns lyxigt. Skrev jag att jag är Tacksam?!
Malin och jag har även hunnit med lite annat denna helg. Bio i fredags, Hypnotisören, väldigt bra film. Igår roade vi oss på Bishop Arms, god mat och trevligt sällskap gjorde att vi inte vara hemma igen förrän vid 2.30 inatt. Tror det kommer bli en ganska rolig vinter här i Skellefteå! :)
För flera år sedan fick jag höra om "no poo", alltså naturlig hudvård och rengöring utan kemikalier. Redan då blev jag nyfiken att testa naturlig ansiktrengöring, då jag ha provat mängder med produkter, men aldrig varit riktigt nöjd. Om jag inte är oljig i ansiktet så är jag istället torr och porerna är igentäppta med smuts. Varje gång det är dax att köpa nya ansiktkrämer och rengöring testa jag något nytt, men har som sagt aldrig hittat något jag varit nöjd med.
Det var genom min f.d. svägerska Julia som jag fick höra om "no poo" för första gången och när jag nyligen träffade henne, var jag tvungen att fråga om hon forfarande använde sig av "no poo". Hennes ansikte strålade och hon såg så fräsch ut... och visst använde hon det. Då bestämde jag mig för att det äntligen har blivit dax för mig att testa det. Julia sa vilka produkter jag skulle köpa och idag var jag och inhandlade produkterna. Så nu står det honung, bikarbonat, mandelolja och ricinolja på badrumshyllan.
Ikväll sminkade jag av mig med hjälp av vatten, honung och mandelolja. Konstigt? Jag vet, det tycker jag med, men jag känner att det är värt ett försök!
Åhhh, vad jag inte vill gå hemma längre! Jag behöver ett jobb! Nu! Hela förmiddagen har jag suttit och registrerat mig på bemanningsföretags hemsidor och några butikers hemsidor. Jag har skickat in 2 ansökningar till jobb som arbetsförmedlingen annonserade ut. Hur lång tid ska det ta för en fullt frisk människa, som inget annat än vill arbeta, att få ett jobb?!
Skellefteåbor, visst håller ni ögon och öron öppna åt mig?!
Jag har drömmar, jag har uppsatta mål och jag har tydliga framtidplaner. Vill Ni ta del av dem?!
Varsågod!
Jag ska...
1. hitta ett spännande arbete här i Skellefteå, ett arbete med många trevliga kollegor.
2. hitta en hyreslägenhet på Norrböle, en 2.a med fint kök, där jag kan baka och bjuda hem vänner på middagar.
3. köpa en bil, en vit Volvo S40 -01, automatväxlad, som jag kan glida runt i här på Skellefteås gator.
4. bygga upp en ekonomisk stabilitet, så jag slipper kolla om jag har pengar på mitt konto innan jag går och handlar på Ica Torget.
5. hitta en kille som jag kan ge all min Kärlek till och som även Älskar mig tillbaka... trots att jag Hejar på Timrå IK i hockey och uttalar bokstaven Ö "fel" (enligt Skelleftedialekten) ;-)
6. köpa mitt drömboende, alltså den ljusgråa villan på Tuböle (Skellefteå). Villan syns tydligt på vänster sida när man åker söderut över Viktoriabron. Och där har jag tänkt bosätta mig!
7. fortsätta vara frisk, energifylld och leva Lycklig här i alla mina dar....
Det är konstigt att det skulle ta mig hela 8 år här i Skellefteå innan jag skulle börja trivas här. För mig har det blivit så tydligt hur viktigt det är att man fullföljer beslut som man har fattat. Sommaren 2004 bestämde jag mig för att jag en dag skulle flytta tillbaka till Stockholm, jag hade nämligen inte fått avsluta mitt liv där på det sättet jag ville. Det här har varit ett stort stressmoment i mitt Liv de senaste 8 åren. Denna sommar fick jag fullfölja mitt beslut, jag fick bo i Stockholm och jag kunde avsluta mitt Liv där. Jag fick avsluta det kapitlet och det har gett mig ro, jag känner mig rofylld och det är en skön känsla. Äntligen känner jag mig redo att starta upp Mitt Liv här i Skellefteå på riktigt!
Ännu en vecka har gått och jag känner ett ökat behov att få arbeta. Bara en sån sak som att känna "äntligen helg" så här på fredageftermiddag, det är nått jag saknar. Fredagar blir faktiskt inte lika speciella när man inte arbetar eller studerar.
Men vad gör jag då på min arbetslösa tid. Jag har fått rutin på att kliva upp kl. 8.00 och gå på en morgonpromenad, vilket är otroligt skönt. Annars försöker jag träffa vänner över en lunch eller fika, för att komma ut lite. Självklart tillbringar jag några timmar varje dag med att söka jobb och skicka in ansökningar. Visst håller ni fortfarande utkik efter arbete åt mig?! Jag har fortfarande hög arbetsmoral och är öppen för att lära mig det mesta på en arbetsplats. :)
Det är väldigt intressant att se hur arbetsförmedlingen behandlar mig. Jag är fullt frisk, jag vill arbeta heltid, jag har en färsk examen och har varit arbetslös i mindre än 3 veckor. Enligt dem är jag inget problem överhuvudtaget, tror knappt att de ser mig som arbetslös, så därför ser de ingen anledning att lägga energi på mig alls. De verkar t.om. tycka att det är lite "onödigt" för mig att träffa en jobbcoach -"Varför vill du träffa en jobbcoach?" sa de förvånat när jag sa att jag önskade en... Hursomhelst kommer jag snart få träffa en och hoppas att hen kan ge mig lite tips.
Nu: ta fram lite lunch och skicka in 2 st jobbansökningar! :)
Jag är ingen bokläsare direkt, jag läser inte många böcker per år. Men jag har hittat några böcker som jag kan läsa om flera gånger, böcker som fyller mig med energi och "må bra"-känslor. Vissa tycker att dessa böcker bara är "flum flum", men jag gillar de enormt mycket! Så mycket att jag blev tvungen att beställa dem, och för ett par dagar sedan anlände de. Så nu kan jag läsa dem om och om igen... :-)
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag....
Publicerad:
Onsdag 17.e oktober och den första frostnatten denna höst här i Skellefteå. Jag gick ut kl. 8.20 imorse på en promenad runt broarna. Självklart tog jag med mig kameran denna otroligt vackra, men kalla morgon...
Trots ovädret ute, ösregn, blåst och kyla, så gick jag faktiskt ut på en promenad imorse, en kort promenad, men dock en promenad. Tanken var att jag skulle ner på stan idag, handla och besöka arbetsförmedlingen... men jag får se hur det blir med den saken. En sån här dag vill man helst bara sitta inne och mysa...
Nu är det dax att få en rutin på mina arbetslösa dagar, så att jag inte bara sover bort dem och fastnar framför TV.n. Förutom att söka jobb som en galning så tänker jag komma igång med träningen efter 6 månaders uppehåll. Det känns oerhört viktigt för mig att få fortsättta må bra, trots att jag inte har ett arbete att gå till än.
Och må bra, det gör jag när jag äter rätt och tränar. Dessutom är jag är sååå nära att nå min trivselstorlek. Vet ni att jag har gått ner hela 14 kg i vikt det senaste året?! Senast jag hade min nuvarande storlek var år 2004, alltså 8 år sedan. Eftersom det har tagit ganska lång tid, så har det inte märkts så tydligt. Sedan september förra året har jag gått ner många storlekar i kläderna, men mitt mål är att kunna bära strlk 38 utan problem... och jag är väldigt nära mitt mål!
Så, nu när jag har mycket tid över så ska jag komma igång med träningen. Dagliga morgonpromenader runt broarna är en självklarhet när jag ändå inte har några tider att passa. Dessutom "bor" jag (fortfarande) granne med Eddahallen, så troligtvis kommer jag inhandla ett simkort väldigt snart. Promenader och simning känns som bra "kommaigång"-träningar!
Jag börjar Nu! Dax att gå ut på min första promenad runt broarna den här hösten! :)
På bara 5 månader har jag gått från att ha en hemnyckel på min nyckelknippa till att ha 3 hemnycklar. Jag känner en enorm Tacksamhet för de människor som öppnar upp sina hem för mig. Tacksamhet för att jag har så många i min omgivning som låter mig sova på deras sköna kuddar och lånar ut sina täcken till mig. Tacksamhet att jag har vänner som Malin L i Skellefteå, tacksamhet att jag har en syster i Sundsvall och föräldrar i Fränsta som alltid får mig att känna mig välkommen hem till dem. De här personerna har jag sovit hos de senaste veckorna och jag vet att det finns så många fler människor i min omgivning och vänskapskrets som skulle öppna upp sina hem för min skull om det behövdes... Tacksamheten är enorm och jag är så glad att jag omges av så många underbara människor! TACK!
Mamma och Pappa var bortresta den här veckan när jag var på besök i Fränsta. Som tur var så blev jag ändå inte helt ensam i huset. Min kära Vän Linda, som bor i Norge, hoppade på ett tåg som stannade i Fränsta. Jag är så tacksam att jag har henne som min vän och att hon ville hänga med mig denna helg. Igår åkte vi till sommarstugan och Gissjö och grillade korv, vilket var helgens höjdpunkt!
Gissa om jag har saknat min systemkamera den här hösten. Min kamera har varit hemma hos mor och far sedan juli och jag har alltså inte haft någon möjlighet att fotografera på flera månader. Jag har faktiskt haft lite "kameraabstinens" och saknat att gå ut på höstpromenader med kameran hängandes runt halsen. Så, det första jag gjorde när jag kom hem till Fränsta idag var att hämta min kamera och gå ut i det soliga höstvädret. Här kommer lite bilder från dagen:
...hängt med min älskade systerson Gabbe, snart 4 år. Storasyster, Bella, var på förskolan, så Gabbe och jag tillbringade hela förmiddagen i hans rum. Vi lekte med bilar och båtar, byggde pussel och han visade mig många av sina konstiga leksaker. Roligt att få leka ensam med syskonbarnen ibland.
En nyklippt Gabbe
Bilder från dagens lekstund!
Imorgon tar jag ett tåg hem till Fränsta och Ekgränd, där jag ska sova ensam i huset... känns lite jobbigt faktiskt, men jag har ju bestämt mig för att utmana mig för mina rädslor, så det måste gå!
Kom fram till ett soligt Sundsvall i måndags. Här händer egentligen inte så mycket faktiskt, mest bus med barnen och slapp. Idag har jag haft en hel dag i Birsta, strosat på IKEA och provat kläder och skor. På torsdag tar jag en buss hem till Fränsta. Mor och far är på varmare breddgrader, så jag blir ensam hemma... eller bara en dag... för på fredag får jag finbesök i mitt barndomshem. Känns roligt att jag ska få visa upp lilla Fränsta för en person som aldrig har varit där! Det kommer bli en riktigt rolig helg! :-)
Utsikten från gästrummet som jag sover i. Lagomt nära till Birsta och IKEA
Nyöppnade Delicato Outlet i Birsta är värt att besöka. Smarriga Go´bitar och tårtor till galet låga priser
Lämnar nu regniga Skellefteå och åker mot Sundsvall. Ser fram emot att träffa syskonbarnen igen. Känns lite skönt att vara arb.lös och bara ta dagarna som de kommer, även om jag hoppas på jobb snart! :) Nu: försöka sova på bussen....
Världens Bästa Matilda har gjort det igen! Jag är så glad att jag har en person som henne i min vänskapskrets. Inte bara för att hon ger min blogg en vacker design utan framförallt för att hon är en fantastisk person!
Som vanligt, så kanske ni måste uppdatera sidan för att se designen!
Som jag har längtat efter en fredagkväll i soffan, med tända ljus, framför TV.n med tacos och en godisskål! Nu sitter jag och min vän Malin här och njuter av att fredagkvällen är här... Äntligen!
I måndags anlände jag till Skellefteå och det känns så galet skönt! Jag har haft en lugn vecka här och bara varit ledig (arbetslös) Känner att jag behöver ta det lugnt och bara slappa iallafall en vecka, efter en intensiv sommar. Jag har träffat några vänner och strosat lite på stan, och självklart sökt jobb! Mitt mål är att jag SKA ha ett arbete innan oktober är slut! Visst håller Ni alla tummarna åt mig?!
Om Ni ser någon som strålar, så är det jag!
Publicerad:
”Jag har tappat min energi. Jag känner inte igen mig själv.
Jag har blivit en sämre människa. Jag har blivit en människa jag inte vill vara.
Jag trivs inte med mig själv.”
Det här mina egna ord, känslor som jag har haft i över 3 år. Det här är meningar som jag har upprepat för mina nära och kära flera gånger de senaste åren. Varför? För det är precis så jag har känt… Jag vet inte när det skedde, men någon gång under de senaste åren tappade jag bort mig själv och jag blev en människa som jag inte ville vara… och det är obeskrivligt plågsamt.
Det finns många anledningar till att jag valde att flytta till Stockholm för 5 månader sedan, men en stor anledning var just det här. Jag ville fylla på med ny energi, jag ville hitta tillbaka till mig själv, jag ville bli den positiva Sofie som de flesta av er känner, jag ville trivas med mig själv igen. Det finns säkert flera olika sätt att göra det på, men för mig kändes Stockholm och arbete på Gröna Lund som det bästa alternativet.
Och jag gjorde helt rätt som åkte! Vilken resa jag har varit med om denna sommar. Ja, jag förlorade Boas och det smärtar fortfarande enormt, men jag hittade i alla fall mig själv igen!
Jag har mina kollegor på KK, Gröna Lund, att tacka för det. Jag har denna sommar lärt känna 20 energifyllda, helt underbara personer. Människor som har gett mig så mycket, allt från tröst och stöd till roliga diskussioner och hysteriska skrattanfall. Men framförallt har de fyllt mig med positiv energi! Jag har aldrig någonsin fått så många komplimanger som jag har fått denna sommar och jag har aldrig någonsin känt mig så stark som jag gör just nu. Några av mina kollegor har betytt extra mycket för mig. Det är människor som jag helst skulle vilja packa ner i en liten väska, ta med mig till Norrland och som jag önskar att jag kunde plocka fram när jag behöver fylla på med energi. Det är människor som jag verkligen kommer att sakna!
Kan det vara så att dessa personer valdes ut att jobba på samma kontor som mig, enbart för att fylla mig med energi?! Var det deras enda uppgift denna sommar?! Det känns nästan som det i alla fall…
Igår arbetade jag min sista dag på Gröna Lund och jag sitter just nu, i detta ögonblick på ett flyg till Norrland. Nej, det är inte den Sofie som lämnade Skellefteå i maj som återvänder, det är en positiv Sofie som bubblar av energi och som verkligen Älskar sig själv som snart landar på Skellefteå Flygplats. Och det, mina vänner… Det är en helt fantastisk känsla!
Jag har bloggat om mitt liv och mina äventyr i Skellefteå sedan 2009, men nu väntar nya äventyr för mig. Sommaren 2012 har jag varit med om stora förändringar och det har varit mitt livs häftigaste resa.
Jag känner mig starkare än någonsin och ser med spänning på framtiden, en framtid som jag för tillfället inte har en aning om vad den kommer att erbjuda.
I höst kommer du att få följa mig när jag startar ett nytt liv, ett liv där jag ska hitta tryggheten i mig själv och kämpa för att nå mina drömmar. Självklart kommer jag fortsätta dela med mig av det jag älskar i livet - bakning, matlagning, inredning och foto.
Ni kommer få följa mitt nya liv, mina tankar och mina drömmar i text och bild.