Hemma.... vart är det? Är hemma i den stad man bor i just nu, är det i den stad man har bott längst eller kan man kanske ha flera hem? Vad är det egentligen om styr vad som känns som "hemma"?

I år är det 10 år sedan jag flyttade från Fränsta, mitt hem Fränsta. Jag bodde där i 19 år, jag har min familj där och trots att jag inte har bott där på väldigt länge så åker jag fortfarande "hem" till Fränsta. I Fränsta känner jag mig verkligen som "hemma", jag kan alla gator utantill och är det någonstans jag känner mig 100% trygg så är det där. Jag tror att Fränsta alltid kommer vara "hemma" för mig.

Just nu bor jag i Skellefteå och jag har bott här, av och till, i över 6 år, trots att jag har bott i denna stad ganska länge, så känns det fortfarande inte som "hemma". Visst, jag säger att jag ska åka "hem" till Skellefteå, när jag är borta... men inombords, så känner jag inga "hemmakänslor" här. Jag bor i Skellefteå, jag jobbar i Skellefteå och jag lever i Skellefteå med den person jag älskar mest av allt... men trots det, så känns inte Skelleteå som "Mitt hem".

För ca. 6 år sedan så flyttade jag från mitt andra "hem", Stockholm. Jag bodde i Stockholm i ca. 4 år, inte särskilt länge, men tillräckligt länge för att jag ska känna mig som "hemma" där. Hur konstigt det än låter, så ser jag fortfarande Stockholm som mitt andra "hem", trots att jag inte har bott där på väldigt många år. Så fort som jag landar i Stockholm så känner jag mig "hemma", jag fylls av positiv energi och känner mig lugn och trygg. Jag känner "hemmakänslor". 

Den dagen jag flyttade från Stockholm (första gången), hösten 2004, grät jag hela vägen från Lindas lägenhet i Haninge till Centralstation, jag grät hela vägen till flygplatsen, hela flygresan till Skellefteå, hela taxiresan till min lägenhet i Skellefteå. Jag grät för att jag hade lämnat "mitt hem", Stockholm. (anledningen till att jag flyttade är för privat och därför tänker jag inte skriva om det). När jag i somras var och fika med en kompis i Stockholm, så sa hon: "Jag kommer inte härifrån, jag visste inte hur det skulle bli när jag flyttade hit, men nu vet jag... Stockholm är mitt hem och det kommer alltid att vara det!" Precis så känner jag med... skillnaden är att hon bor där och inte jag...

Min längtan till Stockholm blir alltid extra stor nu när våren närmar sig, det är då alla minnen kommer tillbaka. Dofterna, alla glada och vänliga människor, uteserveringarna, den positiva energin som sprider sig... Jag saknar verkligen allt med Stockholm! (jag fylls av glädje och positiv energi, bara genom att skriva om denna fantastiska stad)

Men nu är det så att att Min Kärlek till Boas är större än min kärlek till Stockholm och därför väljer jag att stanna här... Stockholm är ju trots allt bara 1 timme bort (som de flesta Skelleftebor säger....) :-)

Det här är Mitt Hem, Stockholm!


Djurgården till vänster och Strandvägen till höger                              Valhallavägen i Stockholm


Stockholm i mitt hjärta...