Tankar om Ensamhet...
Publicerad:

Igår morse åkte jag inte till stan redan klockan 05.30 och satte mig på Centralstation (för att Lindas lägenhet skulle tömmas)

Jag passade på att äta frukost på McDonalds och hade med mig boken "Lycka nu" av Titti Holmer. Mycket i boken var för mig ganska ointressant, men delar av den var väldigt väldigt bra. T.ex så skrev hon lite om Ensamhet

*En upplevelse av ensamhet och brist på samanhang bidrar till negativa känslor av nedstämdhet och ångest.
*Vi är inte skapade för att leva ensamma. Vi har ett behov att höra samman och att känna oss trygga i en social gemnskap.
*Kärleken från en annan människa är viktig för vår Självkänslan

När jag hade läst ut hela boken satte jag mig på Centralstaionen och kollade på männikor och funderade lite mer på det här med ensamhet

Min första tanke var: "Varför kände jag mig Aldrig Ensam under mina 4 år i Stockholm, men uppe i Skellefteå känner jag mig ensam nu och då?" När jag bodde i Stockholm var jag ensam väldigt mycket, men jag kan inte komma ihåg att jag någon gång kände mig ensam. I Skellefteå är det tvärtom, jag är nästan aldrig ensam, men jag känner mig ofta ensam.

Dessa tankar ledde mig till Reklamen "Norrlands Guld- Om du vill vara dig själv för en stund". Är jag den enda personen som inte förstår den reklamen?

Så här tänker jag: I Stockholm finns Alla typer av människor. Människor med olika stilar, olika bakgrunder, olika intressen. Man behöver aldrig känna att man måste passa in i ett visst mönster, för det finns inget mönster (eller så finns det alldeles för många mönster). Du kan vara precis den du är och den du vill vara, utan att folk egentligen reagerar, förmodligen ser de dig inte överhuvudtaget. T.ex. så såg jag en äldre kvinna vara klädd till prinsessa nyligen. Hon hade en stor klänning, lite 1800-tals inspirerad, och en stor tiara. Människorna som gick förbi henne kollade lite konstigt på henne, sen gick de vidare och jag tror att 10 sekunder senare hade de flesta glömt att de sett henne.... Hade denna kvinna gått runt på stan i Skellefteå i torsdags, så hade det kanske stått i tidningen dagen efter och folk hade förmodligen fortfarande pratat om henne. varför? För att hon inte passar in i Skellefteås mönster.

När jag bodde i Stockholm gick jag ofta i stan ensam, gick ofta och tog en fika ensam, satt ensam på en parkbänk och kollade på folk. Jag Älskade det! Det är så himla skönt att bara få sitta ner ensam och inte känna några krav från omgivningen. Jag kunde sitta i flera timmar och bara vara mig själv....

I Skellefteå går jag aldrig och sätter mig ensam på en parkbänk eller ensam på ett fik. Varför? Det känns som om alla människor glor och tänker "Stackars ensamma människa" Ibland frågar folk mig: "Hur ofta går du ut på krogen?" Jag svarar: Nästan aldrig, kanske två gånger per år... Då känns det som om jag får konstiga blickar och folk tänker "Stackars tråkiga människa, som bara sitter hemma". I Skellefteå känns det som om att man måste vara social och ha 100 vänner för att passa in i deras mönster. Har man inte det känns det som om de kolla konstigt på en.

Jag tycker att det finns ett ganska tydligt mönster i Skellefteå, följer man inte det mönster så är man lite konstig och utanför. Te.x verkar det självklart att är man 28 år, som jag, så ska man ha hus, barn, vara gift, ha hög lön (helst egen företagare), stor umgängeskrets och ha varit i Thailand minst en gång och gärna ha en till Thailandsresa inplanerad.

Vet Ni hur ofta jag får höra dessa frågor och kommentarer?

-Har du några barn? (Nej) -Åh då har du något roligt att se fram emot! (Jag har inte ens sagt att jag VILL ha barn, men i Skellefteå är det tydligen självklart)

-Har ni varit tillsammans i fem år, då är det ju dax att ni förlovar er! (Har jag ens sagt att jag Vill förlova mig?)

-Bor du i hus eller lägenhet? (lägenhet) Kollar ni efter hus, då? (Jag har inte ens sagt att jag vill bo i hus)

-Ska du till Egypten, varför åker du inte till Thailand istället, det är så fint där, du Måste åka dit! (Jag är så less på just denna fras! Den dagen jag vill och har råd att åka till Thailand så gör jag det, men jag har andra drömresor som står högre upp på listan)

Nu funderar jag på om det är just detta som gör att jag så många gånger känner mig ensam och utanför i Skellefteå, jag kanske inte passar in i "Skellefteåmönstret". Jag kanske hellre sitter ensam på en parkbänk en lördagkväll än att går ut på krogen... Visst kan jag få göra det då?!

Jag tror inte jag är ensam om att känna så här och jag tror att det här kan vara en bidragande orsak varför många människor är stressade och deprimerade.

Skönt att jag får komma ner till Stockholm ibland och vara mig själv för en stund och slippa känna krav att jag måste passa in i ett fast mönster!

Uppfatta detta inlägg rätt, mina vänner! Alla vänner och bekanta i Skellefteå. Jag Älskar att umgås med Er och Ni betyder mycket för mig. Ni får mer än gärna komma och sätta Er bredvid mig på parkbänken! :-)

Några ord från boken:

Det är aldrig för sent att välja att vara med människor du mår bra av och som tillåter dig att vara den du är!

Det är bättre att vara ensam än att vara i dåligt sällskap!

Nu: åka till KistaGallerian :-)



    Taggar:


   Anna

Mycket bra inlägg!


2010-05-24 / 20:23:47
Blogg: http://annasmyckeform.blogg.se/


   Julia

Klokt! Klart du kan sitta själv och känna lugnet i Skellefteå. Jag gör det då och då och visst kollar folk. Det är svårt att sluta bry sig, men viktigt om man bor i en småstad. Välkommen hem och hoppas jag får se dig på parkbänken!!


2010-05-28 / 16:31:59
Blogg: http://aliaslillamy.blogg.se/





 Namn:
  Kom ihåg mig?

 E-postadress: (publiceras ej)


 URL/Bloggadress:



 Kommentar: