Jag äger en gammal damcykel 28' från 70-talet. Den har en stor och bred sadel med fjädring under. Stora, stabila däck som rullar snabbt ner för alla backar och förbi alla nya mountainbikes. Den är har ett brett och bekvämt styre med en cykelkorg på. Den har en en väldigt djup rundning i ramen, så jag behöver knappt lyfta benet för att hoppa på cykeln. Bra och bekväm cykel på alla sätt och vis!

Igår lånade jag min sambos  Herrcykel 28' fr. tidigt 90-tal, när jag cyklade till jobbet. Första problemet som uppstod var väskan "Vart ska jag lägga min väska?" Cykeln hade ingen cykelkorg så jag fick helt enkelt hänga väskan på styret och sparka till väskan vid varje tramp. När jag skulle hoppa upp på cykeln uppkom mitt andra problem. Det var nämligen en stång i vägen, så jag fick lägga ner cykeln, nästan platt mot marken för att ta mig upp på cykeln. Jag satte mig på sadeln som var liten, lång, smal och stenhård så jag var faktiskt orolig att jag skulle få förhårdnader mellan benen innan jag var framme. Däcken var så smala att jag de första 500 m vinglade så mycket att jag var orolig att polisen skulle komma och plocka in mig för fyllecykling. Men till slut hittade jag balansen och kunde cykla iväg till jobbet utan större problem....

Nu är min fundering. Varför finns det Herrcyklar överhuvudtaget och tycker verkligen killar att "deras" cyklar är bekvämare än damcyklarna. Inser nu oxå att det är helt sjukt att vi har satt ett kön på cyklarna (eller hur?). Eller är det så att en damcykel är utformad efter vad damer tycker är bekvämt och herrcyklarna efter vad herrar tycker är bekvämt? Är det så stor skillnad på killar och tjejers rumpor? Och vilken nytta har killarna av den där stången? Gu´vad tacksam jag är att det är de bekväma cyklarna som har fått namnet damcykel!