Nu äntligen har vi fått hem Siri. För prick två månader sedan sprang hon bort i sommarstugan. Vi har sett henne där vid ett par tillfällen och hon har ätit mat ur matskålen varje natt så vi visste att hon hela tiden har hållt sig nära stugan. För ett par veckor sedan ställde vi sit en hemmabygd kattfälla. Hon har dock inte fastnat i den.

Igår kväll for Boas o jag till stugan, satt oss i bilen och väntade på att Siri skulle dyka upp, så skulle vi rycka i ett snöre då hon gick in i kattfällan för att äta mat, så luckan skulle falla igen. Vi satt i bilen i tre timmar, mellan 21-24, men såg inte skymten av Siri. Förmodligen för att det var himla livat kring stugan, folk som sprang på dass och grannhundar som gick omkring.

Ikväll visste vi att ingen skulle vara i stugan, ingen granne heller. Så vid 23.00 åkte Boas och jag dit. Det var heltyst och kolsvart! Vi tömde upp matskålen och skakade den i ett par minuter för att locka dit henne. Vi satte oss i bilen och väntade. Efter 10 minuter dök Siri upp! Men jag viskade "NU" till Boas och Siri hörde mig, vilket ledde till att hon såg oss i bilen. I ca. 3 minuter satt Siri utanför buren och stirrade på oss i bilen. Jag fick hjärtklappning, då det kändes som nu eller aldrig... Boas o jag satt blixtstilla! Till slut smög Siri in i fällan för att äta och då rykte Boas i snöret och Siri fångades i fällan! Så nu har vi ÄNTLIGEN fått hem Siri igen!

Just när hon smög in i fällan så såg det ut som om hon hade en stor kulmage. Både Boas o jag sa samtidigt "Hon har ungar i magen" Hon såg verkligen ut att ha världens största kulmage. Men nu när hon har kommit hem och vi släppte ut henne i lägenheten så ser man klart och tydligt att hon inte är på smällen.  Hon är så liten och smal!

Hon var jättestressad när vi släppte ut henne i lägenheten och hon hetsåt kattmat! Hon måste vara sååå hungrig! Men nu när vi satt oss i soffan så kom hon och var jättesocial mot Boas och mig. Hon gick och la sig i Boas knä och snurrade runt där, sedan kom hon till mig och myste. Hon verkaqr faktiskt var sig själv och jättesocial, men himla uppstressad, men det kan man ju förstå efter att ha bott i skogen i två månader. Men skönt att hon är hemma välbehållen nu och att det bara tog 10 minuter att fånga in henne!