I'm gonna find a way to make it without you, I'm gonna hold on to the times that we had....
Publicerad:

Jag vet att Ni är många som har funderat på vad som egentligen har hänt, då jag plötsligt slutade blogga… De flesta av er har nog redan förstått att jag plötsligt fick mitt hjärta krossat för en månad sedan…

 

Jag känner att det nu är dags att berätta vad som har hänt utan att gå in på detaljer.

 

För precis en månad sedan så valde min stora Kärlek, min sambo och min Trygghet i livet att lämna mig…

 

Jag har haft de 4 jobbigaste veckorna i mitt liv, aldrig någonsin har jag känt mig så ledsen, så ensam och så vilsen. Alla Ni som tror att hans beslut beror på vårt distansförhållande, så vill jag bara säga att det har inget med saken att göra, så ni vet.

 

Boas och jag skiljs åt som nära vänner. Vi är överens om att vi har haft 7 helt fantastiska år tillsammans. Vi ser båda tillbaka på de här åren med ett leende på läpparna och vi har underbara minnen tillsammans som ingen kan ta ifrån oss.

 

Jag älskar honom fortfarande över allt annat och jag har under alla dessa år trott och hoppats att det var med honom jag skulle leva hela mitt liv tillsammans med… Det sista jag ville var att det skulle sluta så här... Smärtan är obeskrivlig...

 

Men nu är det dags för mig att försöka börja ett nytt liv, skapa ett nytt hem och framförallt att hitta tryggheten i mig själv. Jag vet inte hur man gör det, men jag ska klara det! Det kan ta tid, men jag KOMMER klara det! Jag kommer vara kvar här i Stockholm i två månader till, sedan vet inte jag vart jag kommer ta vägen, jag vet inte vart jag kommer bo, jag vet inte vart jag kommer arbeta… jag vet ingenting om min framtid! Skrämmande, men samtidigt lite spännande…

 

Älskade vänner, tyck inte synd om mig, det enda jag behöver just nu är ert stöd… stöd nu när jag gråter om nätterna, stöd nu när jag ska försöka skapa en ny framtid….

 

Ni välkomna att följa mig på min nya resa…!

    Taggar:


   Jenny Andersson,

Hej sofie.
Jag hade mina aningar att det var det som var fallet.
Förstår att det är svårt att gå vidare. Men hoppas du kan känna glädjen i att ha prövat något nytt i stockholm i alla fall. Hoppas det löser sig så småningom med boende och jobb framöver. Bara säga till om du kan behöva hjälp med något någon gång.

Kramar Jenny.

Lycka till


2012-07-23 / 23:09:11
Blogg:


   AnnaSmyckeform

Jag vet inte varför men på något konstigt sätt misstänkte jag att det var så. Jag förstår verkligen att det känns jobbigt. Mitt hjärta har krossats flera gånger. Jag kommer med spänning följa ditt nya liv.
Stor kram till dig! Du är en stark kvinna :)


2012-07-24 / 12:12:27
Blogg: http://www.annasmyckeform.blogg.se


   Ingela S

Jättetråkigt att läsa Sofie! Hoppas du snart mår bra igen! Jobb och boende kommer säkert lösa sig, det brukar ju alltid det :-)
Kram


2012-07-24 / 19:08:49
Blogg:


   Månika

Du vet var jag finns och jag vet en del om att överleva.


2012-07-24 / 20:25:17
Blogg:


   Malin

Kraaaam! Det känns faktiskt helt overkligt... Ta hand om dig, vännen!


2012-07-25 / 02:06:47
Blogg:


   Julia

Kära Sofie! Om jag kunde lindra din smärta...
Du lämnar ett hål i vår familj och jag önskar att vi kan vara vänner även i framtiden.
Det är sjukt starkt att kunna se detta som en möjlighet till nya äventyr och utveckling. Men det är du ju, stark alltså. Jag hyser inga tvivel om att du kommer uppnå vad du vill med ditt liv.
Jag kunde aldrig ha önskat en bättre svägerska än du. Hoppas vi ses snart och hinner prata. Stockholm blev inte riktigt vad vi tänkt med sjuka barn och sjuk pappa. Men förhoppningsvis hinner vi ses när du kommer upp! Stor kram på dig!


2012-07-26 / 10:15:40
Blogg: http://aliaslillamy.blogg.se


   Sofie Silwer

Tack Alla, för fina kommentarer...! Jag uppskattar det och känner ert stöd... Tack!


2012-07-28 / 09:20:20
Blogg: http://sofiesilwer.blogg.se





 Namn:
  Kom ihåg mig?

 E-postadress: (publiceras ej)


 URL/Bloggadress:



 Kommentar: