Det är vissa som har undrat varför jag valde att ta en bloggfri vecka... Tänkte ta och berätta det nu.

Jag valde att inte blogga för jag kände att jag behövde en paus. Det känns som jag tänker, lever och andas blogg dygnet runt. Vad jag än gör, vad jag än tänker eller känner så tänker jag allt i "bloggform" Jag ligger vaken på kvällar och formulerar blogginlägg, jag sitter på jobbet och funderar hur jag ska skriva nästa inlägg. Allt jag tänker och funderar på, tänker jag som "blogginlägg". Det känns som jag inte bara skriver om mitt Liv i bloggen, det känns som om Bloggen har blivit mitt Liv.... och det känns lite stressigt! Jag har säkert 20 st klara blogginlägg i min hjärna... En annan anledning till att jag valde att inte skriva något är att jag fortfarande oroa mig för att det finns läsare som påverkas (negativt) av mina funderingar och tankar, om sånt jag skriver och även om sånt jag inte skriver... och det är inte meningen.

Jag valde ju även att inte läsa andras bloggar och det beror bl.a. på att jag alltid känner en stress att jag måste läsa alla inlägg! Vissa bloggar går jag in på 15ggr per dag... Jag läser väldigt många bloggar dagligen, människor som jag inte känner, gamla klasskompisar, f.d. kollegor, kompisar från förr och nuvarande vänner. Först och främst läser jag dem för att jag är lite nyfiken av mig (alla bloggläsare är väl lite nyfikna...). Jag tycker det även är otroligt roligt att läsa om klasskompisar som fått barn, gamla kollegor som åker på drömresor, människor som fått drömjobbet och vänner som förlovar sig. Jag blir väldigt glad av att läsa att folk jag känner mår bra!

Men Livet är inte alltid lycka och glädjeämnen... Jag läser ofta jobbiga blogginlägg som handlar om seperationer, drömmar som krossas, depressioner, olyckor, ångest, ensamhet och dödsfall... Jag tycker det är otroligt jobbigt att läsa inlägg, om människor jag känner som mår dåligt eller råkat ut för en olycka... Det är en del av Livet, men jag känner mig otillräcklig och maktlös varje gång jag läser dessa inlägg och det gör mig så ledsen... Det minsta jag vill göra är att ge personen ifråga en kram och säga "Jag bryr mig! Säg om det finns något jag kan göra..." Men hur gör man det när personen sitter på andra sidan datorn...? En liten kommentar tycker inte jag känns tillräcklig längre...

Förra lördagen, hade jag läst ganska många jobbiga inlägg på kort tid, vilket ledde till att jag kände mig... otillräcklig... detta ledde till att Boas fick torka mina tårar hela kvällen. Ja, jag påverkas av hur andra personer mår! Det var då jag bestämde mig för att jag behöver en paus, en paus från bloggvärlden...

Under denna vecka har jag kommit fram till att jag ska sluta skriva långa texter om mina tankar och funderingar. Istället kommer det bli mer bilder i min blogg och mindre text. Jag har även bestämt att jag endast får gå in på andras bloggar 1 ggr per dag... Detta för att slippa bloggstressen.

Så, det här var det sista långa blogginlägget om vad jag känner och tänker... Nästa gång blir det mer bilder och mindre text! :-)