Efter att ha fått frågor om vad jag egentligen menade med mitt förra inlägg, så känner jag att jag vill tydligöra några saker....

* Nej, jag tycker inte att vi ska sluta använda superlativ och positiva ord när vi skriver om våra Nära och Kära. Jag kommer också fortsätta använda "superlativ" när jag skriver, däremot vill jag inte att någon ska bli ledsen om jag inte skriver ett positivt ord, innan personens namn. En annan fundering jag har är: -Finns det en risk att en människa som hela tiden får höra och läsa att hon är t.ex. vacker, känner en ökad press att ständigt vara vacker? Jag vet inte svaret, men om det är så, då vill inte jag ge den personen större press... 

* Nej, jag tycker ingen ska sluta skriva "hyllningsinlägg" om sina söner, döttrar, föräldrar, syskon, vänner, så länge du mår bra av att göra det. I mitt fall har de "hyllningsinlägg" jag skrivit gett mig en enorm stress. Jag menar verkligen det jag skriver i "hyllningsinläggen"! Men jag har blivit så enormt rädd att jag ska såra någon, som inte har fått något "hyllningsinlägg" än. Det har slutat med att jag ligger vaken på nätterna och funderar på vad och om vilka jag ska skriva inlägg. Jag vill ju skriva om alla, så ingen känner sig utanför! Så nu har jag en lååång lista på personer som betyder och har betytt mycket för mig genom Livet, som jag skulle vilja skriva "hyllningsinlägg" till... Paniken fick jag för ett par dagar sedan när jag insåg att det ändå finns en risk att jag "glömmer" någon... och hur kommer den personen känna då...? Så, för att jag ska sova bättre om nätterna så väljer jag att sätta "stopp" på mina "hyllningsinlägg" nu! Men det betyder inte att jag aldrig mer kommer skriva ett "hyllningsinlägg", jag kommer bara inte göra det nu när jag känner sådan stress att göra det... 

Det senaste 6 månaderna har jag jobbat med att jag ska sluta bry mig om vad andra personer tycker och tänker... Jag vill kunna säga: Jag är så trygg i mig själv så jag bryr mig inte om vad andra tycker om mig och om mina åsikter. Efter att ha läst mina senaste inlägg inser jag att jag bryr mig på tok för mycket om vad andra personer tycker, tänker, känner och mår och jag är livrädd att såra någon! Så, härmed utser jag mig själv som den största förloraren, när det kommer till att inte "bry sig om vad andra tänker" om mig!

Att jag överhuvudtaget började fundera på just dessa frågor, var efter att jag har läst några artiklar som handlar om just "Tävlingen och stressen med FB och andra medier".  En artikel hittade jag i DN, där det bland annat står om en tjej som blir stressad av FB och därför väljer hon bort det... Jag tror att artiklar om just detta kommer bli allt vanligare, för jag tror det kommer bli ett växande problem...

Nu: gå till tvättstugan...