Genusfrågor, mansroller och jämställdhet är något som ofta diskuteras på våra tjejkvällar. Jag har aldrig haft några större funderingar kring dessa viktiga frågor, innan jag träffade några av mina kära Skellefteåvänner, som verkligen brinner för dessa frågor! De senaste åren har mitt intresse för dessa frågor ökat... vilket har lett till att jag gärna läser bloggar om ämnet.

Tyvärr har dessa frågor och diskussioner i bloggar gjort mig väldigt förvirrad. De senaste halvåret har jag dagligen funderat på just dessa frågor och många gånger när jag har läst en blogg om ämnet har fått panik, blivit arg, ledsen och irreterad och ältat. Ibland har vissa blogginlägg gjort mig irreterad i flera dagar. Varför? För att jag så många gånger inte har hållt med om vad bloggarna har skrivit. Jag har dagligen frågat mig själv: "Vad är det för fel på mig som inte tycker som dessa kvinnor?"  Jag har funderat på om jag missförstår bloggarna eller om det bara är så att jag är en dum blondin som helt enkelt inte tycker som dem, i dessa frågor. Mina känslor och funderingar kring dessa ämnen har jag hållit helt för mig själv, eftersom jag har fått för mig att man kan uppfattas som "dum" om man inte håller med...

I onsdags fick jag chans att prata med Bästa Julia om dessa ämnen, som har legat och gnagt i mig så länge. Jag tog mig friheten att ifrågasätta dessa ämnen som många bloggare tar upp. Det blev en ganska het diskussion om just genus, mansroller och jämställdhet! Men jag kände att om jag någonsin ska få svar på mina frågor och funderingar kring dessa ämnen så måste jag få diskutera detta med någon som verkligen vet vad hon pratar om.

Jag insåg själv under diskussionen att jag sa emot mig själv flera, flera gånger, förmodligen för att jag inte har tänkt lika långt i dessa frågor. Jag insåg även att jag bara under några månader har ändrat min åsikt om just detta. Julia påminde mig flera gånger: "Sofie, så tyckte du inte sist vi pratade om det här..." Jag är helt enkelt en person som kan erkänna att jag har fel ibland (även om jag aldrig gjorde det just då när vi satt och pratade) och som kan ändra mina åsikter.

Nu vill jag ge Världens största Kram och Tack till Bästa Julia, för att Du svarade på alla mina frågor, dumma, som viktiga frågor! Julia, du har fått mig att förstå vad allt detta egentligen handlar om och du har fått mig att förstå varför dessa frågor är så otroligt viktiga! Framförallt har du fått mig att sluta att älta på dagarna och nätterna. Det känns som om du har tagit bort en hög med tegelstenar från mina axlar...

Julia, jag vet hur mycket du brinner för dessa frågor och jag kommer helt klart att stötta dig och alla andra som brinner för det här! Ge inte upp! Jag kommer nog aldrig engagera mig lika mycket som Ni (du och några av dina bloggarvänner) gör, men om jag någon gång hamnar i en grupp där dessa frågor diskuteras, så kommer jag använda Dina kloka ord, Julia! :-)

Julia, jag vill även be om ursäkt för att jag tröttade ut dig med mina frågor. Jag vet hur trött du är på sånna som mig, som inte förstår vad dessa frågor egentligen handlar om... Sorry!