Fredagen den 10 september, för 3 månader sedan alltså, började Boas jobba som bartender på Allstar och jag fick för första gången på flera år tillbringa fredagkvällen helt ensam. Sedan dess, i 14 veckor, har jag suttit ensam hemma varje fredag och lördagkväll (med vissa undantag då jag har umgåtts med Malin och Therese). Även denna kväll är jag förståss ensam hemma...

De första veckorna gick det bra att var helt själv. Som ni minns laddade jag alltid upp med god mat och roliga filmer. Men de senaste helgerna har jag faktiskt börjat ledsna på det. Ikväll är det extremt jobbigt att sitta ensam och jag önskar mer än någonsin att jag bodde nära min familj, så jag kunde få umgås med dem. Tänk att bara få åka hem till min syster Marie och hennes familj och hänga hemma hos dem en lördagkväll... men då jag inte har någon familj här så får jag försöka överleva i ensamhet...

Jag vet att ingen överhuvudtaget bryr sig att jag sitter här, ensam, varje fredag och lördag, men just nu tycker jag faktiskt lite synd om mig själv (och tillåter mig att göra det oxå då jag inte brukar göra det). Igår började jag processen att övertala Boas att flytta ned till Sundsvall. Han kan ju lika gärna jobba på Allstars där, och jag slipper då sitta ensam vecka efter vecka, vecka efter vecka...

Nu: fortsätta tycka synd om mig själv...